Guld i bruket

Varken bruden eller brudgummen i detta hus är särskilt intresserade av smycken. Han skulle fastna med dem i murbruksvispeln och hon tappa bort dem. Det enda smycke av värde tillbringar faktiskt mer tid i grodan än på fingret.

Ringarna som ska symbolisera den trohetsed vi ger varandra på bröllopsdagen känns ändå viktiga, så i dag har vi varit till Fiskars och träffat guldsmeden Kristian Saarikorpi på Isidoro. Det blev ett lyckat besök. Vårt önskemål var att ringen (i grodgapet) som jag fick i 18-årsgåva av Danne blir en del av helheten. Efter många goda förslag beslöt vi oss för ringar i vitguld. Det var vad vi hade i tankarna då vi åkte till Fiskars och enligt guldsmeden kommer ringen i vitt guld att skapa en fin kontrast till den i rött guld.
   

Glada efter guldsmedsbesöket

      
Gåvoringen har fått vara på höger hand i 12 år, men på den stora dagen kommer den att flytta till den vänstra. Traditionen att bära ringen på vänster ringfinger härstammar från den tid då man ännu inte visste så mycket om människans anatomi och cirkulationssystem och man trodde att det gick en ven från vänster ringfinger direkt till hjärtat. I dag vet man att alla vener går till hjärtat, men romarna döpte denna ven till Vena Amoris, kärlekens ven, och startade därmed traditionen.