När körsbärsträden blommar

Ah quel bonheur pour chacun !
Le cerisier tout fleuri
Et le pommier n'en font qu'un
Nous sommes femme et mari

Ah, what happiness for each!
The cherry tree in full bloom
and the apple tree are one
We are husband and wife

De här versraderna hittar man i André Claveaus sång "Cerisier rose et pommier blanc", "Ljusröda körsbärsträd och vita äppelblom". Sången, från år 1950, handlar om en pojke och en flicka som träffas när de hoppar hage som småglin, förälskar sig och sedan gifter sig många år senare. Låter det bekant?

Här nedan kan du lyssna på sången och här hittar du sångtexten, med engelsk översättning.

  

I slutet av april kommer Paris vara i full blom och vår dröm är att få med de härliga körsbärsträden, les cerisiers, med sina ljusröda blommor på bröllopsfotot.

Körsbärsträd vid katedralen Notre-Dame

Körsbärsträden i Paris är i allmänhet av den japanska sorten Sakura, prunus serrulata. I Japan spelar körbärsblomman en stor kulturell betydelse och är landets nationalblomma. Blomman symboliserar inte bara vårens ankomst, utan ska också ses som en påminnelse om det korta och vackra, men flyktiga livet. När sakuran blommar firar Japan en av sina största högtider, Hanami. Hanami-traditionen, som ordagrant betyder att beskåda blommor, har också spritt sig till Paris. Då söker sig japanska vänsällskap, immigranter och en och annan turist till Sceaux-parken för att picknicka under blommorna:

Hanami-firare i Parc de Sceaux, 10 km från Paris. Foto: Jocelyn Jovène.

I Paris kan man under våren se blommande körsbärsträd både här och var, ibland flera stycken i klunga i en park, ibland ett ensamt träd som plötsligt bara står där på trottoarkanten som en överraskning. Låt oss hoppas att vår Parisvistelse sammanfaller med denna blomsterprakt!

Ett ensamt körsbärsträd på Rue du Louvre

Lördagsbubblor

Det är inte länge sen vi spelade petanque på stranden med de här söta flickorna.

Det känns nästan som i går. Julia hade tappat en tand och Märta orkade just och just lyfta petanque-klotet :) Men det var inte på stranden vi var i går, utan på skumppakalas där vi firade Julia som blir 18 år! Tänk vad tiden går. (Rim!)

Petanque, som uppkom i Provence är annars litet av en nationalsport i Frankrike, men det är nog bara fransmännen som på riktigt kallar det för sport. I Paris ser man ofta petanque-spelare i parkerna, som här vid det gamla kungliga slottet Palais Royal.

Petanque mellan träden i Palais Royal

Före festen hann jag sy testmodellen för brudklänningens fram- och bakstycke. Det enda jag behövde justera var halsringningen, så nästa helg siktar jag på att börja med den riktiga klänningen.

Klara, färdiga, SY

I övermorgon, på söndag 26 januari, är det exakt tre månader kvar till bröllopet. Dags att gå från ord till handling och börja fixa brudklänningen, la robe de mariée. I går var jag och köpte de tyger som behövs för klänningen. Det blev 10 meter chiffong och siden! Mon Dieu, det är mycket tyg.

Tre olika tyg - tre olika lager

Moster Tiina säger att det betyder otur att sy brudklänningen själv (ju fler stygn, desto fler tårar), men man ska inte tro på allt vad som sägs i radion :) Ett annat liknande skrock hävdar att om du provar en annan persons vigselring, så blir du inte gift. Det har jag också gjort. Nu behöver jag bara gå under en stege. 

För att få rätt mått och modell på det hela, så kommer jag först att sy en prototyp av klänningen. Den slutliga skapelsen ska se ut ungefär så här, men utan släp att släpa på:

Översta lagret blir, som här på bilden, i chiffong, men utan släp (det skulle bli ganska smutsigt på Paris gator). Och spetsen kommer inte att gå ner över höften, utan sluta vid midjan.

Something old and borrowed

Something old,
something new,
something borrowed,
something blue,
and a silver sixpence in her shoe

För att bringa lycka i äktenskapet ska bruden enligt tradition bära något gammalt, något nytt, något lånat och något blått. Seden härstammar från England, när den uppkom exakt vet man inte. Ett av de första nedskrivna spåren av traditionen finns i en engelsk folkloristisk samling från 1898 där den mindre kända raden om silvermyntet också nämns. Nuförtiden brukar myntet lämnas bort och tur är väl det, eftersom det brittiska sixpence-myntet slutade tillverkas 1970 och skulle vara svårt att hitta. Och vem vill gå omkring med skavsår på sin bröllopsdag. 

På veckoslutet när jag var och hälsade på mamma och pappa hittade vi det här vackra armbandet: 

Something old & something borrowed

Armbandet med den elegant graverade blomdekoren är farmor Hannas. Troligtvis har hon fått det i gåva, men tyvärr känner ingen av oss till historien. Armbandet är tillverkat av Westerback i Helsingfors 1956 så en möjlighet är att hon fått det i gåva på sin 45-årsdag år 1957.

Hanna och Selim gifte sig i Vasa 1945:

Guld i bruket

Varken bruden eller brudgummen i detta hus är särskilt intresserade av smycken. Han skulle fastna med dem i murbruksvispeln och hon tappa bort dem. Det enda smycke av värde tillbringar faktiskt mer tid i grodan än på fingret.

Ringarna som ska symbolisera den trohetsed vi ger varandra på bröllopsdagen känns ändå viktiga, så i dag har vi varit till Fiskars och träffat guldsmeden Kristian Saarikorpi på Isidoro. Det blev ett lyckat besök. Vårt önskemål var att ringen (i grodgapet) som jag fick i 18-årsgåva av Danne blir en del av helheten. Efter många goda förslag beslöt vi oss för ringar i vitguld. Det var vad vi hade i tankarna då vi åkte till Fiskars och enligt guldsmeden kommer ringen i vitt guld att skapa en fin kontrast till den i rött guld.
   

Glada efter guldsmedsbesöket

      
Gåvoringen har fått vara på höger hand i 12 år, men på den stora dagen kommer den att flytta till den vänstra. Traditionen att bära ringen på vänster ringfinger härstammar från den tid då man ännu inte visste så mycket om människans anatomi och cirkulationssystem och man trodde att det gick en ven från vänster ringfinger direkt till hjärtat. I dag vet man att alla vener går till hjärtat, men romarna döpte denna ven till Vena Amoris, kärlekens ven, och startade därmed traditionen. 

Första gången i Paris?

Vi är så glada och heureux över att få sällskap av så många på våra stora dag!  Paris är en härlig stad året om, men på våren är den bäst. Allt blommar, medeltemperaturen rör sig omkring 15 grader och nederbördsmängden är låg. Utmärkta förhållanden för att upptäcka staden!

Är man i Paris första gången vill man naturligtvis uppleva de stora sevärdheterna som Eiffeltornet, Triumfbågen, Champs-Elysées och Louvre. Det fina med Paris är att avstånden mellan dem är små och metrosystemet fungerande. Förutom Eiffeltornet, ligger de ovan nämnda alla på den så kallade historiska axeln, l'axe historique. När du startar vid Louvre och sett den fascinerande glaspyramiden som dyker upp från underjorden, går du ut under Napoleons "lilla" triumfbåge Arc du Caroussel till Tuileries-parken där du kan ta en glass (Dannes tips!). När du promenerar vidare kommer du till Place de la Concorde (Platsen för samförstånd) och beundrar Kleopatras nål, som är en 3300-årig, 24 meter hög obelisk från Egypten. Från Samförståndsplatsen, som för övrig är ett högst opassande namn för en plats där 1300 människor blev halshuggna i giljotinen sommaren 1794, har du 2.5 km rakt spår till Triumfbågen, den större av Napoleons triumfbågar. (Den kortväxte kejsaren tyckte tydligen om högväxta triumfbågar). På vägen har du nu också passerat Elyséepalatset, där presidenten bor, och en mäktig vy över Bourbonpalatset och den förgyllda kupolen vid Hôtel des Invalides på andra sidan Seine-floden. Metro nummer 1 går i exakt samma linje, då kan du dyka upp och ner som den vita kaninen i Underlandet.

Den historiska axeln, med Triumfbågen (5), Champs-Elysées (4), Place de la Concorde (3), Tuileries (2) och  Louvre (1).  5 km

Nu har du fått både smak och känsla för staden och kan avancera till nivå två, nämligen flanerandet, det mållösa strosandet som invånarna i Paris behärskar bäst i världen. Från vårt hotell är det nära till Saint-Germain-Des Prés trånga gator och Luxemburgparkens fontäner och skogsdungar - perfekta platser att  utöva denna ädla konst. Mera om detta senare.

Ett tips: De röda tvåvåningsbussarna Les cars rouges med öppet tak fungerar enligt "hop on hop off" -principen och tar dig på en två timmars åktur med alla viktiga sevärdheter. Perfekt för att få grepp om staden. Behöver inte bokas.

Kleopatras nål och Danne (halshuggen!) på Place de la Concorde

Låt jakten börja

Alla flickor i giftastankar vet att det är klänningen som spelar huvudrollen på bröllopsdagen. Nej, kärleken förstås! Nej, på riktigt, det är klänningen :) Är det kanske vår jeansdraperade vardag som skapar en längtan att under en dag klä oss som en prinsessa?

Det vita brudmodet, med vit klänning och vit slöja, härstammar faktiskt från Frankrike. I början av 1800-talet började brudarna i de högre stånden att klä sig i vitt och sakta men säkert spreds fransyskornas stil till övriga Europa, även till oss i Norden. Det dröjde dock in på 1900-talet innan det slog igenom i alla samhällsklasser. På 1700- och 1800-talen var det vanligt att de nordiska brudarna bar rikligt dekorerade sockendräkter och mot slutet av 1800-talet, då sockendräkten blev omodern, svart högtidsdräkt (som praktiskt kunde användas även till annat, t.ex. begravningar). Den åländska bondbruden är fantastisk:

Konstnären Karl Emanuel Janssons "Åländsk bondbrud" från 1869.

Idag är det i allmänhet vitt som gäller, oskuldens färg. Trots att jag har levt i synd i 18 år kommer även min klänning att vara vit. Jag har prinsen vid min sida, nu saknas bara prinsessklänningen! Vartåt tror du att det lutar:

Borgerliga underskrifter i hjälpköket

I Finland har vi en folkkyrka, två faktiskt (den evangelisk-lutherska och den ortodoxa), vilket betyder att när vi gifter oss kyrkligt här, ger Gud och Sauli Niinistö sitt samtidiga samtycke. I Frankrike håller man däremot stat och kyrka rejält separerade och kyrkorna där har inte vigselrätt. Fransmännen gifter sig därför alltid borgerligt vid borgmästarämbetet La Mairie och har sedan en kyrklig ceremoni om de så önskar.

Denna form av dubbelbröllop är inte en påhittig byråkrats sätt att hitta flera papper att vända. Då kyrkan och staten gick skilda vägar i Frankrike år 1905, ansåg man att denna så kallade la laïcité, är ett effektivt sätt att garantera att samhället styrs utan påverkan av religiösa principer och att alla behandlas lika inför lagen.

Samma regler om tudelning gäller för oss utlänningar som åker till Paris för giftermål, så nu har vi iakttagit dessa och undertecknat pappren för en borgerlig vigsel. Den kommer att äga rum i Helsingfors strax innan vi hoppar på flyget till Paris.

Vårbröllop i Paris

Lördagen den 26 april välkomnar kärlekens stad ännu ett brudpar, då vi säger ja till varandra i Svenska kyrkan i Paris. Att gifta oss i Paris är något vi drömt om länge och i april blir drömmen sann! Flyget är bokat och hotellet är valt. Med bloggen vill vi skapa ett digitalt minne av vårt bröllop och bröllopsförberedelserna. Vi hoppas också att bloggen kan ge dig möjlighet att ta del av våra viktiga stunder.