När hemmet förvandlades till en syateljé

Fru Mor sa i veckan vänligt men bestämt att jag borde börja sy på brudklänningen. Det är ju inte så många helger kvar och onödigt att lämna det till sista minuten, tyckte hon. Eftersom vi vaknade till denna ohyggliga takatalvi på lördag morgon kändes det helt ok att spendera helgen inomhus och för en gångs skull lyssna på en moders goda råd. På lördag fixade jag klänningens fram- och bakstycke och i dag har jag satt ihop kjoldelen. "Det gick snabbare än jag trodde", tänker hon självbelåtet medan hon dricker en cider och skriver blogginlägg...

Nu är det egentligen bara finjusteringar kvar: klänningslivet ska kläs med spets (som jag ska gå och köpa i morgon), kjoldelen ska fållas och blixtlåset sättas på plats. Blixtlåset är det svåraste momentet, men som tur är har blivande svärmor Lis-Marie lovat hjälpa mig med det! Som van sömmerska har hon sytt mången brud- och aftonklänning.


Här är några bilder från veckoslutets sweatshop. Som du ser så fick jag hjälp på vägen:

Klänningslivet är sytt i två lager: siden och fodertyg. På dem kommer ännu spets. Prototypen som jag lagade i januari blev lite för kort i midjan. Igår justerade jag mönstret så att nedre kanten blev ett par cm längre och nu sitter den perfekt i midjan. Hyvä minä!

Oops, nu blev jag fast! Egentligen har jag legat på soffan hela helgen... 

 Danne hjälpte mig att få rätt mått på kjolarna...

... och lagade avokadopasta. (Du märker varför jag vill gifta mig med honom!)

  

Kjolen består av fyra lager halvmånar, ca 3 meter tyg vardera. Lagret underst är fodertyg, sen ett tätare sidentyg och till sist två lager sidenchiffong. Klänningen väger oväntat mycket, den känns bra, inte för vispig.


I väntan på spetsen: