but I can't help, falling in love with you
Vi hade tänkt överraska bröllopsgästerna genom att sjunga och spela Elvis Can't help falling in love i kyrkan. Planen gick tyvärr i stöpet, för att blivande frun i huset inte hann öva sitt pianospel tillräckligt.
Musiken som vi sist och slutligen valde var mycket fin och stämningsfull i alla fall. Som ingångsmusik hade vi ett preludium av Johann Sebastian Bach, men exakt vilket stycke är fortfarande oklart*. Vi var båda så pirriga av stunden att våra minnen från promenaden till altaret är suddiga.
Det var därför bra att börja vigseln med något välbekant, och vi hade valt en psalm som alla kan, nämligen Den blomstertid nu kommer. Vi valde den eftersom texten (som är skriven av Israel Kolmodin ca 1690) perfekt fångar upp de förväntningar man har på äktenskapet - det varma, ljusa, evighetslånga sommarlovet.
Den blomstertid nu kommer
med lust och färgring stor.
Nu nalkas ljuvlig sommar
då gräs och gröda gror.
Den blida solen väcker
allt det som varit dött.
Den allt med grönska täcker,
och allt blir återfött.
De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och alla gröna träd
skall oss var dag påminna
Guds godhets rikedom.
Låt oss den nåd besinna
som räcker året om.
Om Bach är den sakrala orgelmusikens store mästare var man än befinner sig i Europa och Den blomstertid nu kommer är en nordisk klassiker, så var vårt nästa musikval franskt (som sig bör på fransk mark). Prière à Notre-Dame (Bön i Notre-Dame) av kompositören Léon Boëllman är ett vackert och stillsamt musikstycke, lämplig att lugna ner sig till efter spänningen med äktenskapslöftena.
Här är ett smakprov:
Och när det hela var över blev det lite Elvis i alla fall. Som utgångsmusik spelades nämligen Can't help falling in love.
Vad hade du för musik på ditt bröllop? Eller vad skulle du vilja höra när du gifter dig?
* update: Svenska kyrkans organist mejlade just och berättade att det var Preludium nummer 1 i C-dur ur Acht kleine Preludien und Fugen:
